C/C++区别有哪些?很多人都不知道的比较方法
C/C++应该从关键字的个数、源文件、变量定义或声明位置、函数、缺省参数几个方面进行比较,如果你总是搞混,看了这篇文章会帮助到你。
C/C++从以下几个方面的比较:
关键字的个数:
C语言:C99版本,32个关键字
C++:C98版本,63个关键字源文件:
C源文件后缀.c,C++源文件后缀.cpp,如果在创建源文件时什么都不给,则默认是.cpp变量定义或声明位置:
C语言必须在第一行定义;C++不做要求函数:
(1)返回值
C语言中,如果一个函数没有指定返回值类型,默认返回int型;
C++中,对于函数返回值的检测更加严格,如果一个函数没有返回值,则必须指定为void.
(2)参数列表
C语言中,如果函数没有指定参数列表时,默认可以接受任意多个参数;但在C++中,因为严格的参数类型检测,没有参数列表的函数,默认为void,不接受任何参数。缺省参数:
缺省参数是声明或定义函数时为函数的参数指定一个默认值。在调用该函数时,如果没有指定实参则采用该默认值,否则,使用指定的实参。
//1.实现缺省参数void Test(int a = 50){ cout << a << endl; } int main(){ Test(); // 输出50 Test(100); // 输出100}
(1)全缺省参数:将所有参数的缺省值全部给出//代码
// 实现全缺省参数void Test(int a = 1,int b = 2,int c = 3) { cout << a << "" <<" "<< b << "" <<" "<< c << endl; }int main() { Test();//1 2 3 Test(100);//100 2 3 Test(100, 200);//100 200 3 Test(100, 200, 300);//100 200 300}
(2)半缺省参数:规定,缺省值只能从右往左传//代码
// 实现半缺省参数 注:缺省值只能从右往左传void Test1(int a = 1, int b = 2, int c = 3) { cout << a << "" << " " << b << "" << " " << c << endl; }void Test2(int a , int b = 2, int c = 3) { cout << a << "" << " " << b << "" << " " << c << endl; }void Test3(int a , int b , int c = 3) { cout << a << "" << " " << b << "" << " " << c << endl; }void Test4(int a = 1, int b , int c = 3)//不能通过编译,因为它违背了缺省值只能从右往左依次来给这一规定{ cout << a << "" << " " << b << "" << " " << c << endl; }void Test5(int a = 1, int b = 2, int c )//不能通过编译,因为它违背了缺省值只能从右往左依次来给这一规定{ cout << a << "" << " " << b << "" << " " << c << endl; }void Test6(int a = 1, int b , int c )//不能通过编译,因为它违背了缺省值只能从右往左依次来给这一规定{ cout << a << "" << " " << b << "" << " " << c << endl; }void Test7(int a , int b = 2, int c )//不能通过编译,因为它违背了缺省值只能从右往左依次来给这一规定{ cout << a << "" << " " << b << "" << " " << c << endl; }int main() { Test1();//1 2 3}
注意:
a. 带缺省值的参数必须放在参数列表的最后面。 b. 缺省参数不能同时在函数声明和定义中出现,只能二者则其一,最好放在函数声明中。 c. 缺省值必须是常量或全局变量。
C语言不支持缺省参数
函数重载
函数重载指在同一作用域中声明几个功能类似的同名函数,这些同名函数的形参列表(个数、类型、类型的次序)必须不同。
//函数重载void Add();void Add(int a);//行参个数不一样void Add(char b);//行参类型不同void Add(int a, char b);void Add(char a, int b);//行参类型的次序不同
仅仅返回值的类型不同,是不能构成函数重载的。
//仅仅返回值的类型不同,是不能构成函数重载的void Add(int a, int b) {}int Add(int a, int b) { return a + b; }int main() { Add(1, 2);//因为这样会造成调用不明确,两函数都可以被调用 return 0; }
C++支持函数重载的原因:VS编辑器在底层将函数参数的类型编译到函数的名字中,因此原函数名就被换成了另外一个独一无二的名字。
int Add(int a, int b); // ?Add@@YAHHH@Zchar Add(int a, int b); // ?Add@@YADHH@Zchar Add(char a, char b); // ?Add@@YADDD@Z
C语言不支持函数重载的原因:所生成的新的函数名还是相同的。只是在函数名前加了_
C++中将函数按C语言风格编译,只需在函数前加 extern “c”
extern "C" int Add(char a, int b);
引用
C语言中函数有两种传参方式:传值和传址
传值:在函数调用过程中会生成一份临时变量用形参代替,最终把实参的值传递给新分配的临时变量即形参。
传值优点:函数的副作用不会影响到外部实参。
传值缺点:不能通过修改参数来改变外部实参。
传指:在函数调用过程中会生成一份临时变量用形参代替,最终把实参的地址传递给新分配的临时变量。
传指优点:节省空间,效率高,改变参数可以改变外部实参。
传指缺点:指针不安全,函数的副作用会影响外部实参。
C++中:
引用:
(1)概念:引用不是新定义一个变量,而是给已存在变量取了一个别名,编译器不会为引用变量开辟内存空间,它和它的引用变量共用同一块内存空间。
(2)形式:类型& 引用变量名=引用实体
//引用int main() { int a = 10; int& ra = a; printf("%p\n", a); printf("%p\n", ra);//ra和a的地址相同,说明ra和a是同一个实体,他们共用同一块内存空间 ra = 3; printf("%d\n", a);//3 return 0; }
注:
a. 引用在定义时,必须初始化。 b. 一个变量可以被多次引用。 c. 引用一旦引用了一个实体,就不能在引用其他实体。 d. 引用变量的生命周期比实体的生命周期短。
(3)常引用
常引用int main() { const int a = 1; //int& ra = a;//编译会出错,因为实体a是常量 const int& ra = a; double b = 12.34; //int& rb = b;//编译会出错,因为类型不同 const int& rb = b; printf("rb=%d\n", rb);//rb=12 b = 5.0; printf("b=%f\n", b);//b=5.0 printf("rb=%d\n", rb);//rb=12 //b的值改变,但rb的值并没有随之改变,说明rb和b是两个不同的实体}
(4)数组引用
//数组引用int a[10];//数组a的类型为 int[10]int(&ra)[10] = a;
(5)引用场景:
a.用引用作为函数的参数来改变实参。
void Swap(int* pLeft, int* pRight) { int temp = *pLeft; *pLeft = *pRight; *pRight = temp; } void Swap(int& left, int& right) { int temp = left; left = right; right = temp; } //如果用引用时不想改变实参的值,则给引用前加const void Swap(const int& left, const int& right);int main() { int a = 10; int b = 20; Swap(&a, &b);//通过传地址来改变实参 printf(" a=%d ", a); printf(" b=%d\n", b); Swap(a, b);//通过引用来改变实参 printf(" a=%d ", a); printf(" b=%d\n", b); }
b.用引用变量作为函数的返回值 //代码
情形1:int& FunTest() { int a = 10; return a; }int main() { int b = FunTest();//将函数的返回值赋给了b printf("b=%d\n", b);//b=10 printf("b=%d\n", b);//b=10 printf("b=%d\n", b);//b=10 return 0; } 情形2:int& FunTest2() { int a = 10; return a; }int main() { int& b=FunTest2();//将函数的返回值作为实体, printf("b=%d\n", b);//b=10 printf("b=%d\n", b);//随机值 printf("b=%d\n", b);//随机值 return 0; } 情形3:int& FunTest3(int& a) { a = 10; return a; }int main() { int b; int& rb = FunTest3(b); printf("b=%d\n", b);//b=10 printf("rb=%d\n", rb);//rb=10 printf("rb=%d\n", rb);//rb=10 printf("rb=%d\n", rb);//rb=10 return 0; } 注意:不能返回栈空间上的引用
传值、传指、引用 效率比较
//比较struct BigType { int array[10000]; };void FunTest(BigType bt)//传值或传址{}void FunTest(BigType& bt)//引用{}void TestFunTestRumTime() { BigType bt; size_t Start = GetTickCount(); for (i = 0; i < 1000000; i++) { FunTest(bt);//传值或传引用 FunTest(&bt);//传址 } size_t End = GetTickCount(); printf("%d\n", End - Start); }//此代码检测出传值最慢,而传址和引用速度快且用时差不多相同
引用和指针有什么区别?
相同点:
列表内容
底层的处理方式相同,都是按照指针的方式实现的。
引用变量在底层所对应指针的类型:
引用变量实体的类型* const
不同点:
引用必须要进行初始化;指针不作要求。
普通类型的指针可以在任何时候指向任何一个同类型对象;而引用一旦引用一个实体,就不能再引用其他实体。
指针++:指向下一个地址; 引用++:给数值++。
在sizeof中含义不同:引用结果为引用类型的大小;而指针始终是 地址*空间所占字节个数。
指针需要手动寻址;而引用通过编译器寻址。
引用比指针使用起来相对安全。
命名空间
在C++中,变量、函数和类都是大量存在的,这些变量、函数和类的名称将都存在于全局命名空间中,会导致很多冲突,使用命名空间的目的是对标识符的名称进行本地化,以避免命名冲突或名字污染。
命名空间的定义
//命名空间namespace N1 { int a = 30; void FunTest() { printf("N1::FunTest()\n"); } }//N1的命名空间int a = 20;void FunTest() { printf("::FunTest()\n"); }//在全局作用域中int main() { int a = 10; printf("%d\n", a); printf("%d\n", ::a); ::FunTest(); printf("%d\n", N1::a); N1::FunTest(); return 0; }//命名空间的嵌套namespace N2 { int a = 40; void FunTest() { printf("N2::FunTest()\n"); } namespace N3 { int a = 50; void FunTest() { printf("N2::N3::FunTest()\n"); } } }int main() { N2::FunTest(); N2::N3::FunTest(); return 0; }// 在同一个工程里允许存在多个相同名称的命名空间,编译器最后会合成到同一个命名空间中namespace N1 { int b = 70; void Test() { printf("N1::Test()\n"); } }
说明
a.一个命名空间就定义了一个新的作用域,命名空间中的所有内容都局限于该命名空间中。
b.没有名称的命名空间只能在当前文件中使用,它里面定义的变量相当于工程里面的全局变量。命名空间的使用
//命名空间的使用namespace N1 { int a = 1; int b = 2; int c = 3; /*void FunTest1() {} void FunTest2() {}*/}//法二:using N1::b;//法三:using namespace N1;int main() { int a = 4; //法一: printf("a=%d\n", N1::a);//a=1 printf("b=%d\n", b);//b=2 printf("c=%d\n", c);//c=3}
C++输入输出:
//代码
//C++输入输出#include <iostream>using namespace std;//std标准命名空间int main() { int a = 10; double b = 3.14; char c = 'c'; cout << a ; cout << b << '\n'; cout << c << endl; cout << a << " " << b << " " << c << endl; cin >> a ; cin >> b >> c; return 0; }// cout:标准命名空间重输出流对象 <<输出操作符 // cin:标准命名空间重输入流对象 >>输入操作符
相关推荐:
Atas ialah kandungan terperinci C/C++区别有哪些?很多人都不知道的比较方法. Untuk maklumat lanjut, sila ikut artikel berkaitan lain di laman web China PHP!

Alat AI Hot

Undresser.AI Undress
Apl berkuasa AI untuk mencipta foto bogel yang realistik

AI Clothes Remover
Alat AI dalam talian untuk mengeluarkan pakaian daripada foto.

Undress AI Tool
Gambar buka pakaian secara percuma

Clothoff.io
Penyingkiran pakaian AI

Video Face Swap
Tukar muka dalam mana-mana video dengan mudah menggunakan alat tukar muka AI percuma kami!

Artikel Panas

Alat panas

Notepad++7.3.1
Editor kod yang mudah digunakan dan percuma

SublimeText3 versi Cina
Versi Cina, sangat mudah digunakan

Hantar Studio 13.0.1
Persekitaran pembangunan bersepadu PHP yang berkuasa

Dreamweaver CS6
Alat pembangunan web visual

SublimeText3 versi Mac
Perisian penyuntingan kod peringkat Tuhan (SublimeText3)

Topik panas

Dalam C, jenis char digunakan dalam rentetan: 1. Simpan satu watak; 2. Gunakan array untuk mewakili rentetan dan berakhir dengan terminator null; 3. Beroperasi melalui fungsi operasi rentetan; 4. Baca atau output rentetan dari papan kekunci.

Kaedah penggunaan simbol dalam bahasa C meliputi aritmetik, tugasan, syarat, logik, pengendali bit, dan lain-lain. Operator aritmetik digunakan untuk operasi matematik asas, pengendali tugasan digunakan untuk penugasan dan penambahan, penolakan, pendaraban dan tugasan pembahagian, pengendali keadaan digunakan untuk operasi yang digunakan untuk operasi yang digunakan untuk Operasi Bit untuk Penunjuk null, penanda akhir fail, dan nilai bukan angka.

Dalam bahasa C, watak -watak khas diproses melalui urutan melarikan diri, seperti: \ n mewakili rehat garis. \ t bermaksud watak tab. Gunakan urutan melarikan diri atau pemalar watak untuk mewakili watak khas, seperti char c = '\ n'. Perhatikan bahawa backslash perlu melarikan diri dua kali. Platform dan penyusun yang berbeza mungkin mempunyai urutan melarikan diri yang berbeza, sila rujuk dokumentasi.

Perbezaan antara multithreading dan asynchronous adalah bahawa multithreading melaksanakan pelbagai benang pada masa yang sama, sementara secara tidak sengaja melakukan operasi tanpa menyekat benang semasa. Multithreading digunakan untuk tugas-tugas yang berintensifkan, sementara asynchronously digunakan untuk interaksi pengguna. Kelebihan multi-threading adalah untuk meningkatkan prestasi pengkomputeran, sementara kelebihan asynchronous adalah untuk tidak menghalang benang UI. Memilih multithreading atau asynchronous bergantung kepada sifat tugas: tugas-tugas intensif pengiraan menggunakan multithreading, tugas yang berinteraksi dengan sumber luaran dan perlu menyimpan respons UI menggunakan asynchronous.

Dalam bahasa C, perbezaan utama antara char dan wchar_t adalah pengekodan aksara: char menggunakan ASCII atau memanjangkan ASCII, WCHAR_T menggunakan unicode; Char mengambil 1-2 bait, wchar_t mengambil 2-4 bait; Char sesuai untuk teks bahasa Inggeris, WCHAR_T sesuai untuk teks berbilang bahasa; CHAR disokong secara meluas, WCHAR_T bergantung kepada sama ada penyusun dan sistem operasi menyokong Unicode; Char adalah terhad dalam pelbagai watak, WCHAR_T mempunyai pelbagai watak yang lebih besar, dan fungsi khas digunakan untuk operasi aritmetik.

Dalam bahasa C, penukaran jenis char boleh ditukar secara langsung kepada jenis lain dengan: Casting: Menggunakan aksara pemutus. Penukaran Jenis Automatik: Apabila satu jenis data dapat menampung jenis nilai lain, pengkompil secara automatik menukarkannya.

Tiada fungsi jumlah terbina dalam dalam bahasa C, jadi ia perlu ditulis sendiri. Jumlah boleh dicapai dengan melintasi unsur -unsur array dan terkumpul: Versi gelung: SUM dikira menggunakan panjang gelung dan panjang. Versi Pointer: Gunakan petunjuk untuk menunjuk kepada unsur-unsur array, dan penjumlahan yang cekap dicapai melalui penunjuk diri sendiri. Secara dinamik memperuntukkan versi Array: Perlawanan secara dinamik dan uruskan memori sendiri, memastikan memori yang diperuntukkan dibebaskan untuk mengelakkan kebocoran ingatan.

Arus char menyimpan urutan watak dalam bahasa C dan diisytiharkan sebagai array_name char [saiz]. Unsur akses diluluskan melalui pengendali subskrip, dan elemen berakhir dengan terminator null '\ 0', yang mewakili titik akhir rentetan. Bahasa C menyediakan pelbagai fungsi manipulasi rentetan, seperti strlen (), strcpy (), strcat () dan strcmp ().
